Igår så red jag och min kompis på fotbollsplanen.
Först red jag i grimma och två grimskaft och Chesney sköter sig exemplariskt.
Men när vi tränsat igen och Bea ska upp och rida så går det bra en stund.
Sen får Chesney något ryck och praktiskt taget slänger bea i en båge så hon landar på axeln..
Nu är mormor påväg in till akuten med henne så de får röntga henne för hon hade riktigt ont igår och inatt..

jag var tvungen att leda hem chesney och jag vart så besviken på honom, det är okej att han bockar och har sig med MIG
Jag känner honom, jag kan honom och jag har balansen att sitta kvar i hans små ryck
Men Bea har inte ridit så länge.. Han brukar aldrig göra såhär om han känner att det är en lite mindra van människa som sitter på :(


Fast han är nästan alltid konstig vid den skogen, han gillar den inte av någon anledning.
Igår när jag var ensam med honom och skulle leda hem honom så tränade jag honom på att stanna när jag stannade mm bara för att han inte skulle slippa arbete.
han ville inte för något i världen stå still där, han gick över mig, runt mig, drog iväg med mig,
MEN när den skogsdelen slutar så sköter han sig exemplariskt!
Han känns alltid spänd och stressad vid den skogsdelen..
Det känns som om han ser något som inte vi människor kan se.

Vad tror ni att det kan vara?

kan det ha något att göra med att vi har ett gammalt gravfält bara 200 meter bort?